Stadsdelen Dorsoduro

Dorsoduro, en stadsdel med kontraster. Den sträcker sig från hamnen vidare in mot ett historiskt men ganska förfallet område där det länge mest bodde sjömän och fiskare. Den fortsätter sen längs Canal Grande ända bort mot Punta della Dogana, som är ett elegant område med konsulat och vackra bostadshus. Här i Dorsoduro finns också två konstmuseum, Peggy Guggenheim och Gallerie dell Accademica.

Vi åkte över med en traghetto, en gondolbåt utan alla finheter och dekortaion. Med tragetto kan man åka över på 7 olika platser, om man är för långt borta för en bro. Numera finns det 4 st broar över Canal Grande. Kanalen är 3,5 km lång och tills 1854 fanns det bara Rialto bron över. Traghetto bedrivs ofta från generation till generation och det kostar 2 € att åka över. Man får sitta om det är få passagerare, annars är det ståplatser. För barnfamiljer och rörelsehindrade är det mer lämpligt med vattenbussen, som kör zickzack över kanalen. Det var en sån vi också åkte igenom hela kanalen en dag.

Det här är gondol verkstaden i Dorsoduro.

Kyrkan Santa Maria della Salute, barock kyrka, dens siluett har blivit en av Venedigs mest kända riktmärken.

Man kan undra om inte folk trillar ner i kanalen ofta i Venedig, och om det ofta är krockar med gondolerna och andra båtar, men vår gondoliär berättade att det per år är cirka 10 st krockar i kanalerna, så det låter inte mycket speciellt inte då man sett hur livlig trafik det är där.

Peggy Guggenheim Museum, Peggy Guggenheim ( 1898-1979) var en emerikansk och arvtagerska till en gruvförmögenhet.Hon beslutade sig för att köpa en bild om dagen, och samlade på sig modern konst som ställdes ut både i London och New York innan hon slog sig ner i Venedig 1947. Hon var känd för sina hundar och att hon ägde den sista privata gondolen. På museumet finns verk av över 200 moderna konstnärer. Också Peggys privata bostad är öppen för allmänheten, dit var vi inte den här gången.

En väldigt gammal antikt föremål, kanske 5 com hög och väldigt dyr, 120 €. Så den fick stanna kvar i antikbutiken.

Kväll i Venedig

Folk tomma gränder, fastän vi hade vårt hotell bara 5 min från Markusplatsen var det ett mycket lugnt ställe. Men så är ju inte heller Venedig ett party ställe. Inte heller är det en plats för små barn eller tonåringar. Inte för mina egna i alla fall, dom skulle nog ha tyckt att det är tråkigt att beundra gamla byggnader, kyrkor och palats.

Venedig är nog ett resmål för par, som inte saknar pooler, party och håll igång natten lång.

En av kvällarna åt vi vid en trevlig restaurang som hade bord alldeles intill kanalen, så det kom en jämn ström med gondoler förbi, endel med vacker sång.

Intill en bro satt det en flicka och spelade dragspel, lagom svagt för att inte höras vida runt omkring. Väldigt stämningsfullt.

 

Gondol färd

En gondol tur var ju själklar att uppleva då man en gång var i Venedig, man kunde hoppa på i stort sett var som helst, det fanns lediga gondoler lite överalllt. De började tidigt på morgonen, då var det mest större grupper med japaner som antagligen hade flera gondoler tillsammans som åkte efter varann. Vi startade från Markusplatsen, där en gondol station finns. Priset är fastslaget och det går inte att pruta, det var 90 € för 40 minuter, vill manåka senare på kvällen var det dyrare likaså om man vill njuta av musik och  det kallades då serenad gondol tur. Skulle ha varit helt trevligt att höra på O sole Mio, men den hörde vi ändå. Vackert och njutningsfullt var det.

Gondolerna är alla lite olika, endel mer andra mindre utsmyckade. Det finns idag 405 gondoler i Venedig, inte så många jämfört med på 1800 talet då det fanns 10 000 st. På den tiden fanns det inte så många broar och gondolerna fungerade som färjor mellan öarna. Det finns reparationsverkstad för gondoler på Dorsoduro, en stadsdel i Venedig. Vi var utanför och tittade där en annan dag. Att bygga en gondol behövs åtta olika träslag till. det är både kostsamt och invecklat hantverk. Gondolen består av 280 olika delar. Gondolen är 11 m lång och 1,42 m bred och kostar 25 000 €

Åker under Suckarnas bro, en av världens mest berömda bro. Den är från 1600 talet och leder till fängelse hålornai Dogepalatset. Det sägs att bron fick sitt namn efter att fångarna lär suckat när dom för sista gången såg en skymt av himlen och havet

Vår gondoliär berättade längs vägen vad vi åkte längs, en gondoliär har ingen skyldighet att berätta något alls. Man kan inte räkna med att man får en guidad tur.

Yrket gondoljär styrs av en guild, som ger ut ett begränsat antal licenser (425) beviljas efter perioder av utbildning och lärlingsutbildning, och en stor omfattande tentamen  , som testar kunskaper i venetiansk historia och sevärdheter, kunskaper i främmande språk, och praktiska färdigheter i hanteringen av gondolen  vanligtvis nödvändig i trånga utrymmen av venetianska kanaler. (Wikipedia)

Broarna var mycket låga på en del ställen.

En kyrka

Det kunde vara ganska trångt i kanalerna

Tillbaka på Markusplatsen, det var absolut värt varje euro och mycket romantiskt och en upplevelse som man för alltid minns

 

 

Stadsdelen Castello

Arsenalen, som betyder industrihus, var en gång i tiden ett stort varv. Det jobbade 16 000 personer med att bygga de fartyg som seglade på Medelhavet. Dom var väldigt stolta över sin produktion och man kunde bygga en galär på bara några timmar.

En galär, eller galärfartyg, var en typ av fartyg som främst drevs med hjälp av åror. Den utvecklades av sjöfarande civilisationer kring Medelhavet och är först belagd runt 700-talet f.Kr. Galären var under en lång tid den vanligaste typen av krigsfartyg och användes i olika former ända in på början av 1800-talet i krig, handel och sjöröveri. Galären har funnits i en mängd olika former, men kännetecknas av ett långsmalt, grundgående skrov och lågt fribord. Så gott som alla typer av galärer hade även segel som kunde användas när vindriktningen var fördelaktig, men den var främst beroende av muskelkraft för att färdas. Tack vare sina åror kunde galärer färdas oberoende av vind och strömmar och var mycket manövrerbara. (Wikipedia)

En del av Arsenalen var nu militäriskt område, medan andra delar var utställningslokaler.

Campo della Celestia, ett fridfullt torg nuförtiden, med bostadshus. Men på 1200-talet var det full fart här, det gick rykten om att nunnorna i torgets cisterciens kloster ägnade sig åt utsvävelser.

På en annan plats i Venedig, Rio Terra Rampani blev  officiellt ett  glädjekvarter 1421. Venedig hade cirka 11 600 registrerade prostituerade på 1500 talet.

Arsenalens utställnings lokaler.

Spritz, en en drink av vitt vin, lite Bitter, Aperol och lite mineralvatten. Måste ju förstås pröva på den berömda drinken, som alla lokala också drack. Men god var den inte, blev definitivt inte fler.

Mot Markusplatsen igen. En förmiddag vandrade vi omkring i Castello området, det var ett mycket lugnt och fritt från turister område. Där det mest fanns bostadshus, meningen var att vi skulle besökt konstbiennalen, det är en stor konstutställning som förnyas varannat år. Då skickas konstnärer från olika länder och var och en får egen paviljong att ställa ut i. Paviljongerna har ritats av kända arkitekter  som Alvar Aalto, med flera. Tyvärr var den inte öppen ännu, öppnar först i juni.

 

Venedig utanför Markusplatsen

Hade förstås iförväg gjort upp dagsprogram för att hinna med så mycket som möjligt, men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig pga att väderprognosen lovade regn två dagar. Så vi försökte hinna med så mycket runt omkring utomhus  först och tänkte ta museer och kyrkor senare.

Så det här är från stadsdelen Castello, ett område med mycket sevärdheter men också lokal befolkning.

Smala gränder

Hur kommer man fram till den här båten, utan en annan båt?

Det doftade så gott att promenera under all tvätt, det blev riktiga konstverk av alla kläder. Alla snören som hänger sicksack, undrar hur dom gör då dom behöver fästa nya, då det finns snören både över och under.

Någon tappat sitt mjukisdjur, ganska länge sen sr det ut som

Är man sjuk och behöver ambulans, är det också med båt

 

 

 

Markus platsen

Piazza San Marko har varit Venedigs politiska och andliga centrum så länge att det är svårt att föreställa sig att det en gång i tiden var en kloster trädgård med bara ett vattendrag. Den vackra kyrkan och Dodgepalatset finns på torgets östra sida. Torgets västra sida fick nytt utseende av Napoleon en gång i tiden, han ville bygga ett palats där. Det finns också eleganta cafeer, med orkestrar, museer och mycket turister. och när det är översvämning vadar man fram i vattnet eller går längs med spångar som lyfts fram.

Orkester som spelade så vackert, på cafe Florian ett av världens äldsta cafeer, det grundades 1720. Det är som ett levande museum, med mycket vacker konst och levande musik.Inte speciellt billigt, förutom vad man äter och dricker måste man också betala 6 € per person för musiken.Men platsen och stället är ju historisk plats i sig.

Markus kyrkan, arbetet med den första byggnaden börjades 829, men den brändes och revs ner under ett uppror 976. Den kyrka vi ser idagär från 1071. Den arkitekt som ledde arbetet finns avbildad ovanför mittportalen. Den dag vi hade planerat besöka kyrkan, var en lördag och det var så extremt lång kö så vi orkade inte börja köa. Det var befrielsedagen och massor med italienska turister. Men nästa gång vi besöker Venedig måste man nog besöka den här kyrkan.

Guidade turer fanns det mycket av, de flesta började vid Markusplatsen och hade lite olika igenkännings flaggor för sin grupp.

Vattnet börjar stiga, man ser hur det flödar ut från brunnen på marken. Men det var inte på något sätt som de svåra översvämningarna som kan ibland vara där. Den kallas Acqua Alta, (högvatten) den är mellan oktober och mars. Varningssignalerna tjuter och alla plockar fram gummistövlarna. Affärs ägarna skyndar ut för att lägga upp skyddsbarriärer. venedig påverkas av tidvattnet i Adriatiska havet, men översvämningarna orsakas av ett lågtryck och kraftiga sydliga vindar och månens faser. Men Markusplatsen är ett av de känsligaste platserna.

Poliserna, det var väldigt tryggt att röra sig både dag och kvällstid. Vi såg inget skumt, oroligt eller konstigt under den tid vi var där.

Markusplatsen sett från båt.

 

Masker i Venedig

Det fanns så mycket vackra masker, det är ju den typiska souveniren från Venedig. De flesta är handgjorda av papier-mache och gips. Förr var maskerna en viktig del av karnevalsdräkten, för på den tiden kunde stadens adelsmän roa sig utan att kännas igen. Maskerna med lång krokig näsa användes av läkarna under pesten, de fyllde näsan med kryddor som skulle rena den smittade luften.

En väldigt duktig mask tillverkare, han hade gjort det i 39 år hitills. Hela butiken var alldeles full av masker, för både barn och vuxna.

Venedigs karneval är väl känd,den började firas redan på 1200 talet, då Venedig var en av Europas rikaste städer. Den firas i början av februari varje år, då fylls hela staden av stadsbor och turister i adelsdräkter och masker.Hela karnevalen börjar i flygande fart med Volo della Colombina (duvans flykt) då en akrobat slungar sig utfrån kampanilen och strör konfetti över alla som samlats på Markusplatsen.

Lite historia om karnevalen:

Karnevalen skapades ursprungligen för att fira segern i Serenissima (gamla Venedig) över Aquielias patriark år 1162. Varje år samlades man i staden för att hedra segern och fira med sång och dans. Med tiden växte festen och under renässansen blev festivalen ett officiellt evenemang.Även om intresset för karnevalen dog ut på 1700-talet återuppväcktes traditionen 1979 och idag kommer ca 3 miljoner människor till staden för att fira.

Maskeradtävling ordnas det också, det är en av karnevalens huvudevenemang och en händelse du inte får missa. Lyckligtvis äger flera olika maskeradtävlingar rum under karnevalen.Under tävlingsdagarna poserar deltagarna med otroligt vackra kostymer, peruker och masker. Maskerna är i fokus under tävlingen och kommer i en mängd olika traditionella former, storlekar och stilar. Varje mask har en motsvarande klädstil, komplett med accessoarer, så varje tävling blir till en show

 

Venedig

Ett besök på en känd restaurang med stjärnkock, stället beskrevs som en pärla och äkta italienskt. Så vi måste pröva, ägaren var verkligt orginell med olika färgers skor och såg verkligen italiesk ut. Maten var helt ok, massor med olika vin att pröva på, men under resan åt vi nog godare än vad det här restaurangen serverade.

Någon äkta Venedig invånare? Folk mängden sjunker hela tiden i Venedig, det bor mest pensionärer eftersom de flesta unga hellre flyttar till fastlandet där man kan röra sig med bil och det är betydligt billigare att leva och bo.Det finns ju året om mängder med turister i Venedig och förstår att det inte kan vara så roligt i längden att bo på sådan plats. Vi rörde oss i bostadsområden och där var det lugnt och stillsamt, men så fort man närmade sig Markusplatsen var det många gånger helt fullt av turister.

 

 

 

 

Det fanns en hel del klotter på väggar och skyltar, tråkigt det ser så fult ut.

Många hus ser förfallna ut, endel såg ut att vara helt igen stängda till och med alldeles vid stora kanalen. Det är stränga regler för hur fasaderna får restaureras, endast med poröst gipsmurbruk, eftersom allt annat riskerar att rasa ner och skada forgängare. De nyputsade fasaderna börjar flaga redan efter några veckor pga luftens höga fuktighet och salthalt.

Byggnaderna vilar på miljontals furupålar i lergrunden, furuträet kom från Alperna. Syrebristen i träet gjorde att det hårdnade i leran, sen täcktes det av horissontala plankor och marmorliknande block som fick vara som grund för byggnaderna.

Allting fraktas med båtar i kanalerna, ovanligt långa till och med.

Varannat hushåll lär äga en fritidsbåt och om man är sommartid i Venedig lär det se ut som om alla har egna båtar. Familjerna packar sina små båtar med picknick korg, parasoll, fiskeutrustning och stereo för att komma ut på lagunen. Inne i Venedig finns ingen strand, den närmaste är på ön Lido där alla större hotell också finns.

Många behöver båt för sitt arbete, taxi båtarna var så vackra. Det fanns också vita taxi båtar som kanske klarar sig med lite mindre underhåll än de här trä.

Alla fasader var så fina, också fastän de skulle behöva lite restaurering.

 

Romantiska Venedig

Har varit med min sambo på kort semester i det underbara venedig. Har länge önskat besöka Venedig och nu blev det äntligen av. Och det var precis så vackert, mystiskt och romantiskt jag hade föreställt mig. Svårt att föreställa sig att den en gång i tiden byggdes helt och hållet på vattnet och ännu nu på 2000 talet ser ganska likadan ut, som för flera hundra år sen. Finns ingen biltrafik inne i Venedig. Bara en massa små fina broar, smala gränder, kanaler massor med vackra kyrkor, fina gamla palats och små torg. Vill absolut åka tillbaka och av alla resor vi gjort så var det nog den bästa hitills tycker jag. Just för att Venedig i sig är så totalt annorlunda än något annat. Få städer har så mycket att beundra och upptäcka som Venedig.

Från flyget, vet inte riktigt vad det är, men alldeles före vi landade i Venedig såg det ut så här.

Här ser man också från flyget, hur taxi båtarna kör mot Venedig. Det fanns gott om båtar att ta sig med, vanliga vattenbussar var billigare alternativ. De fina taxibåtarna var ganska dyra, 120€ för en tur till Markusplatsen.

Sett från vattenbussen, det tog cirka 1 timme 15 min från flygfältet. Vi åkte via endel andra platser, bla Murano ön och Lido.

Vid Alnes fyr

Efter fjällturen gick vi längs stranden vid Alnes fyr,vädret var varmt och det var en hel del andra där också. Några 8-9 st vågsurfare i havet och många barn familjer som hade picknick på stranden. Det var ett nöje att fotografera vågor och mönster i sanden, vi plockade mycket fina snäckor och mitt i allt var det ett valskelett av någon sort på stranden. Av vilken sort det är vet jag inte, men så rysligt stor var den inte.